Emil Zilliacus (f. i Tammerfors) var 1909–1943 docent och 1943–1945 professor i antikens litteratur vid Helsingfors universitet. Zilliacus är vidare känd som översättare av forngrekisk dramatik ock lyrik samt som poet. Åren 1911–1933 fungerade han som ansvarig utgivare för tidskriften Nya Argus.

Juhani Aho var en finländsk författare, före 1907 känd som Johannes Brofeldt. Han var son till prosten Theodor Brofeldt och Emelie Snellman. Juhani Aho skrev bland annat noveller och historiska romaner. År 1891 gifte han sig med konstnären Venny Soldan-Brofeldt. Paret bosatte sig 1897 vid Tusbysjön.

Elmer Rafael Diktonius (f. i Helsingfors), son till August Viktor Diktonius och Adelaide Maria Rosalie Malmström, var en av banbrytarna inom modernismen. Diktonius konstnärsbana började inom musiken. Vid 17-års ålder inledde han studier i violinspel och kompoistion vid Musikinstitutet i Helsingfors. Fram till 1920 arbetade han som musiklärare och kompositör. Han lämnade dock musiken för att ägna sig år författarskap. Han debuterade 1921 med aforismsamlingen Min dikt som utkom i Sverige. Utöver en mängd diktsamlingar skrev Diktonius även prosa, bl. a. novellerna Medborgare i republiken Finland (1935) och romanen Janne Kubik (1932). Han översatte även Aleksis Kivis Sju bröder till svenska. Diktonius arbetade även som kåsör, recensent och artikelskribent för ett stort antal tidningar, i första hand Arbetarbladet.

Albert Edelfelt (f. på Kiala gård i Borgå socken), är en av Finlands mest kända konstnärer. Efter studenten 1871 studerade Edelfelt vid Finska konstföreningens ritskola och vid Adolf von Beckers privatakademi i Helsingfors. Efter studier i hemlandet fortsatte Edelfelt sina konststudier i Antwerpen 1873-1874 och från 1874 i Paris. Edelfelt var bl.a. hedersmedlem och akademiker vid Konstakademin i S:t Petersburg och fungerade som ordförande för Konstnärsgillet i Finland (1895-1904).

Olof Enckell (f. i Kronoborg) fil.dr, verkade åren 1924-1932 som redaktör och litteraturkritiker vid Hufvudstadsbladet. År 1950 utnämndes Enckell till professor i svensk litteratur vid Helsingfors universitet, en befattning som han innehade till år 1967. Enckell verkade även som författare.

Verner von Heidenstam var en svensk författare och poet. Han var ledamot av Svenska Akademien 1912–1940 och mottagare av Nobelpriset i litteratur 1916.

Författaren Jarl Hemmer (f. i Vasa) debuterade år 1914 med diktsamlingen Rösterna. I de diktsamlingar som kom ut efter inbördeskriget, bl. a. Över dunklet (1922) och Väntan (1922), spelar lidandets problem och försoningstanken en central roll. Jarl Hemmer är även känd för romanen En man och hans samvete (1931). Hemmer bodde från och med år 1933 i Diktarhemmet i Borgå.

Selma Lagerlöf debuterade 1891 med Gösta Berlings saga. Hon är även känd bl.a. för verken Jerusalem (1901-1902) och Nils Holgerssons underbara resa (1906-1907). Lagerlöf erhöll Nobels litteraturpris 1909 och utsågs 1914 till den första kvinnliga ledamoten av Svenska Akademien.

Mikael Lybeck (f. 1864 i Nykarleby) verkade under åren 1893-1896 som amanuens vid Universitetsbiblioteket och därefter som fri författare. Lybeck utgav bl.a. diktsamlingar, skådespel och romaner.

Runar Schildt (f. 26.10.1888 i Helsingfors) var åren 1913-1915 biträdande chef och regissör vid Svenska teaterns inhemska avdelning. Åren 1915-1920 verkade han vid sin kusin Holger Schildts förlag i Borgå. Efter 1920 fungerade Schildt som fri författare. Debut år 1912 med novellsamlingen Den segrande Eros.

Kerstin Söderholm var en modernistisk författare och poet. Hon skrev också litteraturkritik i flera tidskrifter. Hon var ledamot av Finlands svenska författareförening från år 1927 och fungerade som föreningens sekreterare 1930-1938. Hennes dagböcker har utgivits postumt.

Ingrid Zilliacus var gift med Emil Zilliacus.

Emil Zilliacus (f. i Tammerfors) var 1909–1943 docent och 1943–1945 professor i antikens litteratur vid Helsingfors universitet. Zilliacus är vidare känd som översättare av forngrekisk dramatik ock lyrik samt som poet. Åren 1911–1933 fungerade han som ansvarig utgivare för tidskriften Nya Argus.

Juhani Aho var en finländsk författare, före 1907 känd som Johannes Brofeldt. Han var son till prosten Theodor Brofeldt och Emelie Snellman. Juhani Aho skrev bland annat noveller och historiska romaner. År 1891 gifte han sig med konstnären Venny Soldan-Brofeldt. Paret bosatte sig 1897 vid Tusbysjön.

Elmer Rafael Diktonius (f. i Helsingfors), son till August Viktor Diktonius och Adelaide Maria Rosalie Malmström, var en av banbrytarna inom modernismen. Diktonius konstnärsbana började inom musiken. Vid 17-års ålder inledde han studier i violinspel och kompoistion vid Musikinstitutet i Helsingfors. Fram till 1920 arbetade han som musiklärare och kompositör. Han lämnade dock musiken för att ägna sig år författarskap. Han debuterade 1921 med aforismsamlingen Min dikt som utkom i Sverige. Utöver en mängd diktsamlingar skrev Diktonius även prosa, bl. a. novellerna Medborgare i republiken Finland (1935) och romanen Janne Kubik (1932). Han översatte även Aleksis Kivis Sju bröder till svenska. Diktonius arbetade även som kåsör, recensent och artikelskribent för ett stort antal tidningar, i första hand Arbetarbladet.

Albert Edelfelt (f. på Kiala gård i Borgå socken), är en av Finlands mest kända konstnärer. Efter studenten 1871 studerade Edelfelt vid Finska konstföreningens ritskola och vid Adolf von Beckers privatakademi i Helsingfors. Efter studier i hemlandet fortsatte Edelfelt sina konststudier i Antwerpen 1873-1874 och från 1874 i Paris. Edelfelt var bl.a. hedersmedlem och akademiker vid Konstakademin i S:t Petersburg och fungerade som ordförande för Konstnärsgillet i Finland (1895-1904).

Olof Enckell (f. i Kronoborg) fil.dr, verkade åren 1924-1932 som redaktör och litteraturkritiker vid Hufvudstadsbladet. År 1950 utnämndes Enckell till professor i svensk litteratur vid Helsingfors universitet, en befattning som han innehade till år 1967. Enckell verkade även som författare.

Verner von Heidenstam var en svensk författare och poet. Han var ledamot av Svenska Akademien 1912–1940 och mottagare av Nobelpriset i litteratur 1916.

Författaren Jarl Hemmer (f. i Vasa) debuterade år 1914 med diktsamlingen Rösterna. I de diktsamlingar som kom ut efter inbördeskriget, bl. a. Över dunklet (1922) och Väntan (1922), spelar lidandets problem och försoningstanken en central roll. Jarl Hemmer är även känd för romanen En man och hans samvete (1931). Hemmer bodde från och med år 1933 i Diktarhemmet i Borgå.

Selma Lagerlöf debuterade 1891 med Gösta Berlings saga. Hon är även känd bl.a. för verken Jerusalem (1901-1902) och Nils Holgerssons underbara resa (1906-1907). Lagerlöf erhöll Nobels litteraturpris 1909 och utsågs 1914 till den första kvinnliga ledamoten av Svenska Akademien.

Mikael Lybeck (f. 1864 i Nykarleby) verkade under åren 1893-1896 som amanuens vid Universitetsbiblioteket och därefter som fri författare. Lybeck utgav bl.a. diktsamlingar, skådespel och romaner.

Runar Schildt (f. 26.10.1888 i Helsingfors) var åren 1913-1915 biträdande chef och regissör vid Svenska teaterns inhemska avdelning. Åren 1915-1920 verkade han vid sin kusin Holger Schildts förlag i Borgå. Efter 1920 fungerade Schildt som fri författare. Debut år 1912 med novellsamlingen Den segrande Eros.

Kerstin Söderholm var en modernistisk författare och poet. Hon skrev också litteraturkritik i flera tidskrifter. Hon var ledamot av Finlands svenska författareförening från år 1927 och fungerade som föreningens sekreterare 1930-1938. Hennes dagböcker har utgivits postumt.

Ingrid Zilliacus var gift med Emil Zilliacus.